Ecco: The Tides of Time

Besök det djupa blå havet som är fullt av ologiska pussel och värre än så.

Den onda kraften känd som ”The Vortex” har åter hittat tillbaka till världen och söker nu nya sätt att suga livskraft ur vår planet. I det djupa havet känner Delfinen Ecco på sig att allting inte är som sig bör. Ecco beger sig därför ut på ett äventyr för att rädda planeten från den onda Vortex-drottningens grepp.

Ecco: The Tides of Time är ett spel som utspelar sig i de djupa blå haven bland koraller, snäckor och fiskar. Det finns inte så många spel som utforskar havets domän på detta sättet, och det hela visar sig vara en väldigt intressant kuliss för ett tv-spel. Ecco-spelen är kända för att vara bra och nyskapande, men tyvärr verkar utvecklarna ha slutat tillverka Ecco-spel.

Det första man reagerar på när man startar detta spelet är att det inte finns någon meny eller möjligheter att justera några av spelets inställningar. Det finns heller ingen introduktion till spelet, ingen story eller liknande. När spelet startar styr man delfinen Ecco, och man befinner sig i en undervattensgrotta där det finns fyra utgångar. Det står inte vart de olika utgångarna tar dig. Instruktionsboken avslöjar dock att tre av utgångarna startar spelet på de tre respektive olika svårighetsgraderna (easy, normal och hard) och den fjärde utgången tar dig till lösenords-inmatningsskärmen. När du simmar ut genom en av utgångarna som startar spelet så startar spelet direkt – nästan som att spelet förväntar sig att man vet precis vart man ska ta vägen. Har man inte spelat spelet förut så finns risken att man istället kommer att simma planlöst omkring i havet i flera minuter och undra ”jaha, vad nu då?”. Detta är nog medvetet gjort, då spelet uppmanar en att utforska varje bana noggrant. Tråkigt nog så sätter förvirringen som detta medför sin prägel på resten av spelet också.
Jag är en stor förespråkare för öppna spel som tillåter spelaren mycket frihet, men även det kan göras på båda bra och dåliga sätt.

Man lär sig kontrollerna väldigt enkelt och Ecco lyder mer än gärna anvisningarna man ger med handkontrollen. Ecco kan använda sin delfinsång för att kommunicera med andra delfiner i havet, och så kan han använda sitt sonar som en karta. Ecco kan även äta små fiskar och anfalla fientliga varelser i havet så som hajar och maneter.

Spelet och miljön känns realistisk och trovärdig tills en av delfinerna börjar prata om teleportations-ringar som uppenbarligen finns här och var utspridda i havet. Dessa ringar sägs kunna ta en mellan två avlägsna punkter på mycket kort tid. Kort efter att man fått denna informationen så hittar man en sådan ring och när man simmar in i den så ändras kameravinkeln så så att du ser Ecco bakifrån simmandes i en 3D-liknande miljö. I detta läge så måste Ecco simma igenom så många teleportations-ringar som möjligt. Åter igen så är detta någonting du måste ta reda på själv. Spelet ger dig ingen hjälp och förväntar att du ska experimentera dig fram till ett resultat. Ännu konstigare är faktumet att man kan använda sitt sonar för att eliminera teleportations-ringarna. Varför man skulle vilja göra detta har jag inte listat ut, för misslyckas man simma igenom tillräckligt många ringar så blir man skickad tillbaka till stället man började på. Spelet säger inte att du misslyckades och ingen ”Game Over” skärm finns så långt ögat kan nå. Inte heller får man reda på om man dog eller inte – detta spelet verkar inte hålla räkningen på liv överhuvudtaget.

Instruktionsboken antyder på att det finns många olika pussel och problem att lösa i spelet, och redan den andra banan introducerar dig till några av dessa pussel. Där finns enormt stora flytande diamant-liknande stenar här och var. Det tog mig en god stund att lista ut vad man skulle göra med dem. Instruktionsboken säger hånfullt att man ”måste ta reda på hur dessa används”, och ungefär där någonstans går en gräns för hur mycket ologiska problem och diffusa uppgifter en vanlig dödlig tål innan han blir rastlös.

Pusslen som finns att lösa i detta spelet kan vara väldigt långsökta och det är ganska sällsynt att någon har tålamod med dylika kryptiska och ologiska pussel. Och det verkar bara bli värre och värre desto längre man kommer i spelet. Vidare in i spelet så förlorar man förmågan att befinna sig under vattnet längre perioder och man måste därför börja hämta luft vid ytan. Dessutom ökar antalet fientliga varelser på banorna till den grad att det börjar bli svårt att undvika eller slå ut dem vilket såklart ökar svårighetsgraden för mycket och för fort.

Grafiken är välgjord och lättsam att vila ögonen på. Det är nästan lika avkopplande som att titta på ett akvarium. Musiken i början är väldigt sorgsen och ger en hopplös och uppgiven atmosfär som verkligen ger hela spelet en mystisk aura. Musiken drar verkligen in en i spelet.

Förr eller senare kommer man som spelare att upptäcka att detta spelet handlar mer om ens tålamod än att lösa problem och rädda världen, vilket ju är väldigt synd. Konceptet och grundidén i spelet är väldigt bra men eftersom allt är så kryptiskt så blir man tvungen att försöka med allt man möjligtvis kan komma på tills man med uteslutningsmetoden kommer fram till någon helt ologisk lösning som fungerar. Detta i sin tur leder enbart till frustration och en påträngande känsla att man slösar sin tid.
Skulle man däremot ha en hög tolerans och ett tycke för sådana här pussel så kanske Ecco: The Tides of Time är ett spel man borde spana in. Om inte annat så får man uppleva en del av tv-spelshistoria, för detta är trots allt en klassiker utan dess like.

Recenserat av Mattias - 2008-09-06

Platform: SEGA Mega Drive
Även till: GG, Sega CD, VC
Utvecklat av: Novotrade International
Publicerat av: Sega
Genre: Äventyr
Antal spelare: 1

Relaterade titlar: Ecco The Dolphin

Släpptes i EU: 1994-00-00